Sotoba Komachi av Yukio Mishima

Recensioner: Dagens Nyheter Tidningen Södermalm Läs mer om: Yukio Mishima Traditionella nôspel Sotoba Komachi

Traditionella nôspel
De japanska nôspelen utvecklades under 13-och 1400-talen och framförs än idag enligt samma strikta konvention, som dikterar text, musik och rörelse enligt fasta mönster, sk. kata. De är snarare lyriska dansspel än regelrätta dramer. Spelen är mycket öppna, en gest och några få ord räcker för att förflytta oss över långa avstånd i tid och rum. De har ofta ett zenbuddhistiskt tema och karaktäriseras av en förtätad stämning, men saknar i stort sett dramatisk handling till förmån för musik och dans. Rörelsen är mycket stiliserad, musiken mer rytmisk än melodisk och ackompanjeras av utrop och läten. Texten reciteras eller sjungs i en fåtonig glidande skala och ett speciellt röstläge. Språket är stiliserat poetiskt. Det växlar mellan prosa och vers, och är rikt på ordlekar, citat och poetiska allusioner. Rollfigurerna är få, ofta bara två; shite ("protagonist") och waki ("antagonist"). En stor del av texten framförs av en kör som sitter på golvet vid sidan av scenen. Kören återberättar handlingen och för den framåt, den talar för rollfigurerna, framförallt då dessa dansar, och den har en mycket viktig stämningsskapande funktion.
Skönhetsupplevelsen inom nô beskrivs ofta med hjälp av ett mångbottnat zen-buddhistiskt begrepp, yûgen. Japankännaren Arthur Waley har beskrivit yûgen som "what lies beneath the surface; the subtle as opposed to the obvious; the hint as opposed to the statement".

Om detta vore en dröm
skulle jag säkert träffa dig igen
Varför skall det vakna
livets kärlek vara ofullständig?
(Ono no Komachi, Petra Holmberg)