Jag hittar ett kryphål. Jag ålar mej in. Jag vet inte var jag hamnar.
Eller:
En sån där karuselldörr som finns på exklusiva hotell som Peter Sellers antagligen alltid fastnade i. Ibland skjuter jag på, ibland bestämmer någon annan hastigheten. Trögt eller motståndslöst. Människor går förbi på gatan och i lobbyn. Jag går också förbi.
Snarare:
Ett floddelta eller en myrstack. Förgreningar åt alla håll, till och från olika rum. Jag för och följer.
Samtidigt:
En grevéost med otaliga ingångar som är osten. Lagrad och smakrik.
Mest:
Ingången, öppningen fanns innan jag öppnade. Öppnade möjligheten att befinna mej i transit. Jag är i transit mellan publiken och texten. Jag är i transit mellan mitt privata och mitt offentliga, mellan total frihet och sträng formbundenhet, mellan verklighet och fiktion. I en mellanverklighet - ett kryphål.